Svea, ca. 1920, med sin ursprungliga gaffelrigg
När vi köpte Svea hösten 2003, var det med ett stänk av vemod som ägarna överlät henne till oss. Då hade hon gått i arv i tre generationer i samma familj.
Tidningen SBK Kontakt 1997, Svea på första sidan
Tidningen SBK Kontakt 1997, Svea omnämns i kappseglingssammanhang
Vid torrsättningen hösten 2003 kunde vi konstatera att hennes skick var förvånansvärt gott. Det enda som behövde akuta åtgärder var rodret, hjärtstocken var gravt rostangripen, roderbladet delvis ruttet. Under vintern togs mått och en ny hjärtstock i syrafast stål svarvades och anpassades till Svea. Nytt roderblad utformades i plywood som epoxibehandlades. Så här i efterhand kan konstateras att vi borde lagt lite mer tid på att fasa av roderbladet, det gör henne onödigt tungstyrd i dag.
Nymonterad hjärtstock och roder våren 2004
Nästa renoveringsprojekt var däcket, ny duk lades och vi kunde lugnt konstatera att trädäcket under var välbevarat.
Ruffens utsida inklusive sittbrunnssargen renskrapades, oljades och fick ny fernissa som nästa projekt.
Det skörade storseglet byttes till ett bättre begagnat dito, ursprungligen från en Sunwind, som tills vidare får brukas i väntan på helt nytt segelställ.
Friborden renskrapades och fick en dust linolja under vintern 2008-2009. Inga uppenbara skador i bordläggningen kunde skönjas.
Till sommaren 2010 införskaffades en bättre begagnad Johnson 6 hk, eftersom den gamla Suzukin, som tjänat oss väl under åren, slutligen drabbades av en elektronisk hjärnblödning.
Den här senaste vårrustningen har fokuserats på skrovsidor invändigt, renskrapning och målning.
Vi kan konstatera att Svea är i minst lika gott skick som hon var när vi köpte henne 2003, när vi nu gått igenom henne från köl till masttopp. Bl.a. kan vi se att inga spanter är knäckta, alla järnspant är förhållandevis fräscha, kölbultarna är fräscha, endast något enstaka bord kräver åtgärder inom de närmaste åren, masten står kvar - kort sagt: Svea är på god väg mot sin 100 årsdag!
